2-årskalas!

Igår var det kalas för vårt troll som blev hela 2 fingrar gammal.
För en liten tjej som annars har en rätt stilla hemmatillvaro,
blev det lite mycket med människor o presenter o liv o prat
dagen lång. Men väldigt imponerad ändå av henne!
 
Enya hälsar "kack kack" till alla som kom, alla som grattat på andra sätt.
Tillbehören (som hon fick av morbror Macke) till leksaksspisen, var nog den största hiten.
Hon sprang omkring o bjöd oss på "saft" ur sin lilla kanna tills det stod ut genom öronen.
 
Tänk vad fort två år kan gå!
 
 
 

Mellan några jobb

Mycket hinner hända på någon vecka. 
 
Efter en miss hos chefen(??) så har jag plötsligt börjat bli inringd lite nu o då på Koltrasten igen, efter typ en månads frånvaro (medräknat tiden vi var bortresta). Väldigt kul! Det är ju ytterst bekvämt att bara ha några meter till jobbet, och jag trivs väldigt bra där. Dock lite spännande att ta hand om människor man aldrig tidigare träffat (när jag hoppat in på ny avdelning), innan klockan ens blivit 07 på morgonen! men det har gått väldigt bra.
 
Sen var det ju det här telefonjobbet här i stan, som jag hade ett val att börja på ... Redan när jag skickade ansökan för någon vecka sen kände jag dock en klump i magen, men man är ju tvungen att söka de jobb man kan. För jag visste att jag säkert skulle få det, med mina meriter... Jahapp, några dagar senare ringer dem och vill ha mig på intervju. Försöker måla upp en neutral bild av jobbet, men efter att ha varit på intervjun inser jag att det var precis som jag förutspått. Inget dåligt jobb, eller dålig arbetsplats alls så - om man är en sån person som passar för ett sånt jobb med all stress, press, tävlingar o säljkrav som det innebär. Gick tillbaka och läste vad jag skrivit under min tid på SJ - och minns direkt det dagliga ont i magen och att räkna minuterna tills man får gå hem - redan från första stund när man loggar in på morgonen. och jag Mindes även den totala befrielsen när jag jobbat mitt sista pass där! En del personer passar helt enkelt inte på sånna arbeten. Känns ju såklart totalt förbjudet att tacka nej till ett jobb när man väl erbjuds. MEN - vilka ringer mig en timma innan jag ska på intervjun? Jo, Technichus som jag var på "intervju" hos för några veckor sedan - vilka då sa att dem tyvärr måste försöka klara sig på den personal dem redan hade - men nu hade dem ändrat sig och verkligen behövde mig! Kan man se det som annat än ett tecken?
 
Plötsligt kändes det lite enklare att tacka nej till telefonjobbet. Och nu har jag gått två "provdagar" på technichus för att lära mig stället. Det är i första hand "bara" ett extrajobb, men i kombination med Koltrasten (om det flyter på i den här takten), så kommer det ju inte bli några problem att få jobba tillräckligt. Och det största plusset då kanske - Det är ju så otroligt roligt!! och ett härligt gäng! Jag har visserligen inte varit med i värsta ruschen ännu, men jag trivs redan enormt bra på Technichus, så tror inte att det kommer att bli några större problem.
 
Nöjd!

Trollet

Bara en vecka lite drygt till två-årsdagen, och vårt fina troll känns så väldigt stor. På dagis berättar dem att hon är så "underbar" - känns ju otroligt roligt att få höra! Hon hjälper dem andra barnen, plockar upp om någon tappar något, hjälper de mindre som är lessna med tutten, busar o stojar (o inväntar sen reaktion), och har blivit riktigt varm i kläderna. Det känns SÅ himla skönt att hon trivs så väldigt bra, och förstås också skönt att fröknarna verkar trivas med henne ;) Hon springer ofta hela vägen till dagis, och hinner ibland knappt få av sig kläderna innan hon rusar in för att leka. Men sen kommer hon ihåg pussen och kramen till oss, och sen är det vink vink hejdå. Pussen och kramen ska föresten alla få, såväl dagisfröknarna som kassörskan i affärn.

Och mumin har blitt hennes bästa vän, bror, och lärling. Han ska alltid vara med. På senare tid ska hon även lära honom allt hon kan. Mumin ska sitta på stolen vid matbordet, han ska gå själv i trappen (på varje trappsteg), han ska dansa när vi sjunger, läsa bok (och vända blad), han ska köra hennes bil, och även sitta på pottan tycker Enya. När hon fick honom av Rasmus för snart ett år sen var han föga intressant, men så i våras så började han plötsligt följa med hit och dit - och nu är han viktigast av alla, får oändligt med pussar o kramar, och är en ständig följeslagare. Två troll emellan, så att säga.
 

lite Nina och lite annat

Life is a beauty - admire it!

RSS 2.0