Sista dagen på dagis, och 1,5års kontroll

Igår var Enyas sista dag på Grönbackens förskola. Hon hade gjort påskpyssel, och hade fått en mapp med foton från hennes halvår där, att ta hem - roligt att ha! Men i övrigt verkar det nästan som att personalen där tyckte det var skönt att Enya skulle sluta. De har poängterat nästan dagligen (leende) vilket 'humör' hon kan ha, och 'idag var ingen rolig dag' etc. Även om man vet att det ju går i perioder har det kännts lite som att Enya ständigt varit den jobbigaste/tröttaste/hungrigaste ungen, och när dem fick höra att vi skulle flytta blev dem väldigt angelägna om att hon skulle få en plats på Svalan med kort varsel. Säkert inte så det är menat, men lite så man har kännt. Så vi får se hur det går till veckan nu, då det blir inskolning på nytt på Svalan, som bara ligger på andra sidan vägen här på koltrasten. Då vi var där och tittade för någon månad sen var ju Enya väldigt förtjust så vi hoppas det går relativt smärtfritt. Det är ju en liten förskola med en avdelning för barn 1-5 år, vilket jag tror också kan vara till fördel, istället för en stor småbarnsgrupp som hon nu varit i där alla små blir griniga o trötta på samma gång.

Annars tycker jag hon anpassat sig otroligt bra till nya hemmet, lilltrollet. Att sova hela natten i sitt nya rum är dock inget som funkat riktigt ännu. Inte heller att somna själv. Det blir periodvid i sin säng, och periodvis i vår. Men så får det vara nu ett tag. Det händer så mycket just nu, så vi väntar hellre tills det lugnat ner sig lite med flyttanpassning, nytt dagis, och annat... innan vi tar tag i sovandet igen.

Igår, på själva 1,5-års dagen var vi på bvc för 18-månaders kontroll också. Enya charmade de flesta både personal och patienter som vanligt, innan det var dags för läkarkontroll och vaccination. 80cm, och ca 11,4kg stor är hon nu. Vårat stora hjärta<3

Imorse hade vi tänkt att få besök av Enyas dagiskompis, men det blev uppskjutet då dem inte var riktigt kry. Istället gick vi ut och samlade lite påskris, och fortsatte att packa upp kartonger.... Nu är det inte så jättemycket kvar. Igår gjorde jag ett ryck på Norra kyrkogatan med städningen, så nu är det urblåst och nycklarna inlämnade....Vi får väl se om vi får påbackning på något, jag hoppas inte det! Imorgon ska Enya få måla lite ägg tänkte vi, och annars är det inget mer än veckohandling som står på schemat. (som tur är har vi ju Rasmus bil att låna några dagar, innan vi får tillbaka vår skit-bil till veckan...) och på Söndag kommer visst familjen hit på besök. Ska bli trevligt.

skit-bil...

Ja, då var vi bil-lösa ett tag då.
Henrik skulle på intervju i sundsvall igår. När han ska starta bilen där sen startar den plötsligt inte. Men kan inte hitta nått fel. Vad göra. Bärgare till närmsta verkstad. Så där står den nu. På verkstad i sundsvall. Och kommer att kosta ett par tusen - och det är utan att laga skiten.
Det är ju inte annat än att man blir LITE less. Känns som att felen avlöser varandra och det enda bilen gör är att kosta pengar. God lust att göra sig av med den. Det är ju inte så att man verkligen måste ha en bil i stan, även om det underlättar. Är ju när man ska utanför stan som man behöver den egentligen.
Trevligast hade varit att vunnit(eller nåt?) en sprillans ny. En ny bil kostar ju också, men jag inbillar mig att det ändå är bättre. Just nu känns det som att vi lika gärna kan slänga pengar i sjön.
Tur i oturen att inte jag o Enya följde till sundsvall, som vi först tänkte. (vi promenerade från dagis i stan hem istället - tog 45min i uppförsbacken - funkar ju det med, även om man var jäkligt mör i benen sen!) Och underbart nog hade vi ju Jermunn i Timrå, som åkte från jobbet för att försöka hjälpa Henrik, o sen skjutsade honom till en buss.
Men bilen, ja man vet inte om man ska skratta eller gråta... Något less är som sagt ordet.

Inflyttade!!

Vi packar upp och packar upp.
Och flyttstädar lägenheten.
Och skär oss djupt i handen på kaklet bakom spisen, så vi måste åka in och sy mitt i flyttstädet (henrik) (såklart).
Enya känner sig mer o mer hemma för varje dag som går, och ju mer kaoset blir strukturerat (förstås). Går sista veckan på Grönbacken denna vecka, för att nästa vecka börja på Svalan som ligger på andra sidan vägen här.
Även fast vi tar det lugnt, så är vi lite trötta. Det är alltid intensivt att flytta.
Men sakta men säkert så. Byggs vårt hem upp.
och med mammas, Pers, och Rasmus hjälp i helgen har allt gått så mycket smidigare!! tusen tack!
Tar mig friheten att posta en mobilbild som rasmus tog på oss i helgen. Den första på lilla familjen utanför vårt nya plejs. Allt känns så bra!
 
 

lite Nina och lite annat

Life is a beauty - admire it!

RSS 2.0