dagis, sjukhus, packande...

Idag har vi varit på studiebesök på ett dagis igen på förmiddagen. Ett kommunalt. Kändes verkligen inte alls nå peppande. Detta gav inget särskilt intryck alls, gentemot föräldrakooperativen vi varit o kollat på innan där man direkt kännt "JA!". Förutom då att det verkade väldigt tråkigt. Det enda positiva jag kan se med detta är att det är detta som ligger närmast oss - knappt 10min promenad. Men tyvärr blir det nog här Enya hamnar första året, eftersom att det är fullt på kooperativen i nuläget, och vi har köplatser att komma in först nästa höst på ena eller andra stället. Ska nog kolla på ytterligare ett kommunalt innan vi tackar ja. Men har svårt att tro att det skulle vara någon större skillnad. Alla förskolor jag arbetat och praktiserat på har då varit ungefär lika uppbygda - och det börjar bli ett antal nu! Vi får väl se var det slutar. Känns ju även lite sådär att måsta slänga in henne på ett dagis när hon knappt fyllt 1, men vi har inte så mkt till val där i nuläget. Det blir nog bra tillslut.

Igår fick vi mycket uträttat tycker jag. Först hade vi lite planeringstid här hemma, innan Johan Therese o Alva kom förbi på fika. Sen blev det tvättning, så att allt är rent o kan packas ner i resväskorna. Även besök på biblioteket, långpromenad, handling, småärenden... Och så kladdade vi med färg här hemma jag o Enyan, och gjorde klart en present till farmorn som vi ska ta med oss. Nu har iaf de behagliga sommartemperaturen dykt upp, och även om det inte är stekande hett varje dag så kan man oftast gå barbent iaf. Och färg har vi fått på både nosen o kinden!

I fredags var vi på astmakontroll på sjukhuset för Enyas del också. Blev beordrade att testa hennes inhalator morgon/kväll ett tag igen, för att se om hennes natthosta ger med sig. Skrevs även ut lite salvor till hennes eksem, så förhoppningsvis ska hon slippa klådan som de ger - och kanske får vi alla sova lite bättre?! ;) Pratades även om att hon eventuellt är allergisk mot mjölkprotein men det är inget som går att riktigt fastställa just nu, än så länge funkar ju det rätt bra med maten och man behöver inte längre ständigt gå med en handduk på axeln för att skydda sig mot att bli nerkräkt... så. himla. skönt.

Imorgonbitti packar vi så bilen och påbörjar vår semestertripp genom sverige och norge. Jag tror att vi kommer få helt underbara o minnesvärda veckor iväg. Så nu blir det även semester härifrån på några veckor!

hjälpredan...

minnen av en vardag med 3 irländska ungar...

Emellanåt - inte särskilt ofta, men ibland - dimper det ut nått foto på facebook på "mina" irländska barn, och jag blir lika paff varje gång av hur stora dem har blivit! (lilla Ava är ju faktiskt några månader äldre än Timea - alltså nu snart 4 och ett halvt, men jag tänker ju fortfarande på henne som den nästan ettåriga tjej hon var när jag åkte därifrån). Och varje gång börjar jag sakna dem, och börjar fundera på när jag ska åka tillbaka och hälsa på. Well, det här året blir det ju inte ;) ... men nån gång hoppas jag.


hannah, ava och cillian - som drev en aupair till vansinne emellanåt, men också var världens goaste!

Tänker tillbaka på Irland-tiden och känner mig otroligt tacksam för att jag fick med det kapitlet i min livsbok. Förutom alla härliga bekantskaper, upplevelser, kulturkrockar, och härligheter, lärde jag mig förstås enormt mycket om både mig själv och den från början helt främmande familjen jag klampade in och bodde hos. Vardagen i en barnfamilj! Dessa barn som jag hade hand om större delen av deras vakna tid. Som jag matade och gjorde lunchboxar till, lekte med, skrattade med och tillrättavisade. Som jag tröstade från mardrömmar. Som jag fick hjälpa med läxorna. Som jag var först med att gratta på födelsedagen när deras mamma låg och sov. Som jag fick hjälpa ta sina första stapplande steg. Som jag fick mina naglar målade av. Som jag fick följa i såväl motorisk, som språklig och mental utveckling.

När folk omkring en (särskilt förstagångsföräldrar förstås) börjar hävda sig med att "mitt barn gör faktiskt si eller så", och ska jämföra med andra jämnåriga barn blir jag lika less men framförallt förvånad varje gång. De verkar oftast vara efter några år i föräldrarollen som dessa på riktigt börjar begripa att alla barn är olika, och det är ingen tävling om vems unge som börjar gå först eller vems unge som är "snällast" och smartast. Att det inte finns en mall, och inget som är bättre eller sämre. Även dem som börjar gå vid 1,5års ålder(eller kanske ännu senare?!) kan ju visa sig bli den mest framgångsrika så att säga. Släpp all hets folk....

Min lilla Ava, som hade ett blått och ett brunt öga. Vid 9månaders ålder lärde hon sig att sitta. Vid 10månaders ålder fick jag se henne resa sig för första gången, och vid närmare 11 kröp hon. Tänkasig att jag nu ser foton på en liten tjej som springer omkring som alla andra! ;) Det är mycket märkligt....

veckorna rinner iväg...snart semester!

dagarna går, och vi är redan inne på en ny vecka igen. snart har halva året gått! fint väder hade vi hela förra veckan i stort sett, så det blev att vara ute och njuta av solen mestadels av tiden! (o sitta på balkongen o mysa kvällstid!) plockat in en del av sommaren också i form av ljuvt doftande blombuketter...dock håller de sig ju tyvärr inte så länge. Iallafall så kom micke o eva på middag i torsdagskväll. trevligt som vanligt. vi bjöd på älgryta som blev riktigt mums. de hade med sig en försenad "inflyttningspresent" till enya också i form av en jeansklänning o två bodys, så det var ju rena julafton (hon fick ju även en bamsebody av therese på tisdagen!). o igårkväll kom mamma förbi efter jobbet o övernattade, o i och med detta har vi nu en extra skinkstek i frysen! tänkasig vad vi skäms bort. tack och bock även där. nu återstår bara lite planerande o några få andra punkter på göra-listan innan vi påbörjar vår långa semestertripp på torsdag :) (en av de viktigaste punkterna är förstås att låna en ny bok på bibblan till resan, när "3096 dagar" av Natascha Kampusch lästes ut rätt snabbt... rekommenderas föresten starkt om man gillar biografier!)


henrik tycker förövrigt att jag ser ut som en skolfröken i mina nya brillor. over and out.

lite Nina och lite annat

Life is a beauty - admire it!

RSS 2.0